"En vän är den som känner dig som du är, förstår vad du har varit, accepterar vad du har blivit, och ändå, varsamt låter dig växa !"

Vänner, och vänskap.. Ja de är nog enligt mig en av de viktigaste sakerna, och relationerna i livet. Jag har funderat kring detta och hur viktigt de är med vänner, och vänskap, men även den dära äkta sanna vänskapen som man bara kan hitta med just den, eller vissa få personer.

Då de slog mig, vart har mina nära vänskaps relationer tagit vägen.. Då jag funderat på detta inser jag att dessa fina och sanna vänner, som man hade så nära, nu är längre bort, en vän. Men de där speciella som man hade tillsammans har tagits för givet, och spåren som funnits kvar av detta har sakta men säkert sköljts bort.. Man har inte tagit sig tid att trampa upp spåren i sanden, så att säga. Man har varit så säker på vänskapen och dess styrka att man aldrig i sitt liv trodde att de skulle ändras.. Man hörs inte av så ofta, men pratar allt mer sällan, åren går, man förändras, fast man inte trodde man skulle de. Vännerna likaså, och med de vänskapen. Hade man därimot följt varandra i dessa dagar, veckor, månader, år, då hade man förändras tillsammans, och vänskapen likaså. Vännerna man kunde ringa mitt i natten om de skulla ha varit nödvändigt, visst finns dom kvar, men så långt borta.

Jag funderar och tänker, vem skulle jag ha ringt om jag verkligen behövde prata, och de värsta är att jag vet inte..

Delen i mitt liv där man träffade sina vänner flera gånger i veckan, har mer och mer försvunnit. Man har förlorat dessa närmaste, men även hittat nya fina vänskapsrelationer, som jag är väldigt glad att jag har, och alla fina vänner som jag fått nu på senare.


Den bästa tiden i mitt liv gällande vänskap, de var då jag gick på Älvåkraskolan, 7-9. Även, 1.5 år på backa. Dessa år som jag tog helt förgivet, om jag visste att jag skulle sitta här nu och sakna alla mina nära runt om kring hade jag minsann tagit vara på tiden mer. Även försökt att ta vara på min vänskap med mina klasskompisar, vänner, och alla vänner jag hade runt omkring mig på den tiden. Hade jag de, hade jag kanske inte suttit här nu och undrat, vad som hände. Sen går de ju så himla fort, nu helt plötsligt sitter jag här, med sambo, hus, kombi, och två underbara tvillingpojkar, som är över 6månader. Om jag vetat att tiden skulle gå såhär fort skulle jag inte ha tagit den lika mycket förgivet. Så nu försöker jag njuta varje minut av dagarna som går.


Men jag har en massa fina minnen, som jag ibland tänker tillbaka på och blir varm i hjärtat av.


Jag saknar de där.




Kommentarer
Lovisa

Ellen jag saknar dig! Tänk vad kul vi hade <3

2011-01-11 @ 16:49:59
URL: http://kisseee.blogg.se/
cetty

Fint skrivet och så sant. Man utvecklas hela livet och alla följer sina strömningar. Man mister en del vänner och kära-man får en del nya. Man förändras som människa, präglad av livet. Därför ska man leva NU, inte igår eller i morgon. Kramar till dej! Och sköt om er!

2011-01-12 @ 13:54:33
Hollys mamma <3

Du kan få ta mig hur mycket du vill för givet för fast vi inte hinner ses så ofta som vi kanske vill så har jag inte försvunnit:) puss på dig min kära vän..

2011-01-13 @ 21:39:09
URL: http://elliieoberg.blogg.se/
MLI

precis :D det låter bra. det är ju det man föddes i som spelar roll :)



Angående ditt inlägg ovan, vet inte om jag riktigt gillar det.. Ingen vän att ringa, vet inte vilken vän du ska ringa? Du vet att du alltid har mig vid din sida ♥

2011-01-19 @ 10:47:57
URL: http://idamli.blogg.se/
MLI - husägare och barnlängtan

jag älskar dig och det hoppas jag du vet! ♥

2011-01-19 @ 11:05:25
URL: http://idamli.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ellen - Mamma & Människa ♥

Då man stannar upp och tittar tillbaka, de är då man ser hur långt man kommit, och att tiden den väntar inte på någon.

RSS 2.0