- "Jag visste precis vad jag ville bli tills jag fick tala med yrkesvägledaren."

Livet och människor är nog lite som en jätte stor tårta, med lager på lager. Kan man jämföra de så, med olika smaker, olika dofter, olika konsistens och dekoration. Man lägger på allt möjligt som kan tänkas passa. Med massor med olika smaker, dofter, konsistenser och sen täcker man de hela, täcker över, sen pyntar man på de med dekoration. Nu har man där framför sig något som ser ut som de bästa ögat skådat, och man vill helst bara kasta sig över den för att känna hur den smakar. Sen då man bjudit alla gäster och alla har en bit av allt de där goda framför sig, ser man hur alla tar en tugga och.... allas reaktioner är så olika, någon visar avsmak, flackande blickar, konstiga munrörelser, petande och letande för att bara äta just de lagret som dom tycker om. Man ser allt de där, men sen så säger ändå alla, hur god den är och att man gjort ett jätte bra jobb, sen tackar alla för sig med ett leende och lämnar tallriarna med någon form av rest. Då dörren stängts så pratar dom sen om alla dessa lager och att de inte alls var gott, bara vissa vissa lager. Men de är väl så de är, alla har olika tycken och gillar olika saker. Bara för att de ser ut som världens godaste och finaste tårta, så när man väl smakat vill man helst bara spotta ut och aldrig smaka igen. Man vill inte heller berätta att tårtan till viss del var dålig, till den som gjort den. Utan de sägs till någon annan, på samma sätt som människor pratar bakom ryggen på varandra. Människor påpekar väldigt sällan en persons brister till personen i fråga, utan påpekar de till en tredje part. På samma sätt som att bagaren då inte kan förbättra sin tårta, kan inte heller människan förbättra sina bra eller mindre bra lager. Tänk att få äta samma tårta varje gång den bakas och man gillar den inte, men man säger inget, på samma sätt som att gång på gång få uppleva något som man inte gillar från en annan person som kan ändras, men istället tiger man. De har gått till de skedet att man inte ens kan tala öppet om hur vida man gillar de man stoppar i munnen, eller andras val av kläder. Ärlighet på detta plan behöver inte vara elak eller dryg, man kan vara ärlig med något man inte gillar på ett trevligt sätt, som inte heller gör de inblandade sårade. Skulle man hellre inte uppskatta ärlighet på ett snyggt sätt, än prat bakom ryggen, då någon har en åsikt eller tycke som man inte framför.


 

Så kan man alltså få för mycket av de goda om allt som är gott sätts samman ?
Skulle man dock bara plocka ut de man själv gilllade skulle de bli perfekt, men inget är väl perfekt ?


Så hur vackert eller gott något ser ut, är de insidan som avgör om man gillar de eller inte.


 2009-03-06  14:12:23



Kommentarer
Linnea Lundström

Verkligen bra skrivet Ellen! Känner igen mig i dina ord.

2011-03-10 @ 23:15:34
URL: http://linneasgalleri.blogg.se/
cetty

Skitbra skrivet! Jag gillar inte ordet perfekt för att ingen eller ingenting är perfekt:alla har skavanker och repor. Och tur är väl det annars skulle världen vara tråkig! Å andra sidan så är en gammal och nött köksstol charmigare än en ny! Sköt om dej och de dina! Kram!

2011-03-12 @ 20:05:20
Evelina - Mamma till Meja Lee

Bra bra!

2011-03-15 @ 10:53:50
URL: http://loon.blogg.se/
Mikaela

Gud så bra skrivet! Verkligen tänkvärt. :)

2012-02-08 @ 22:14:45
URL: http://betweenborders.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ellen - Mamma & Människa ♥

Då man stannar upp och tittar tillbaka, de är då man ser hur långt man kommit, och att tiden den väntar inte på någon.

RSS 2.0