Hur ska jag kunna hantera här på bästa sätt.. Hur ska man bete sig utan att man ska stoppa käppar I hjulet för sig själv, om de finns en chans till att de inte behöver bli så. Hur ska jag vara, ska jag försöka förklara, kan man våga hoppas att jag kanske kan våga & vinna ! Är de möjligt ? Finns de även en chans för mig att de har väckts riktiga känslor och tankar som betyder nått för mig, känslor som jag hittat djupt inom mig som jag nu måste lära mig att hantera, då jag inte längre kan stöta bort allt. De känns bra, men gör mig vettskrämd att tillåta mig att känna på riktigt. Känslor som är enbart jag, utan gift, bara veta att de är precis bara jag som känner dehär, inte behöva tänka om de är en falsk känsla. Är de därför jag är så rädd samtidigt som jag är förvirrad, jag kan ju inte hantera dehär, eller är de just de jag kan ? Jag måste kanske inte övertänka eller analysera för mycket, men de är den värsta utmaningen för mig känns de som, jag klarar inte av att leva I den ovissheten att jag inte vet hur de riktigt är, eller hur saker & ting kommer att bli I framtiden. Men de är väl där jag måste släppa kontrollen & låta livet komma & gå lite som de vill. Finner dock detta väldigt svårt & de gör mig även osäker på mig själv, för släpper jag kontrollen lägger jag ju över mitt öde till någon/något annat som jag inte kan styra över. De är då man kan bli besviken eller sårad, om man byggt upp förväntningar & förhoppningar som sen inte blir som man önskat eller hoppats. Men då tankar & känslor, helt plötsligt väller upp inom en så att man inte alls vet hur man ska hantera de, kan de då bli annat än kortslutning & kaos inom oss ? Är de kanske då de är som viktigast att släppa taget, sluta tänka & enbart känna med hjärtat vad som känns rätt ? Handlar de då om att lägga bort rädslan om att man inte kommer våga & vinna.. Är de just då du ska ta chansen, göra de som faller dig in, säga de som du vill, visa de du vill visa & lita på att de inte kommer krossa eller såra dig igen. Om man känner så starkt, kan man våga & vinna I slutändan ? Är de så att vad som är menat att hända, vara, bli, kommer att ske av sig själv, eller är de jag som ska styra vägen dit till mitt eget öde !?