Att ignorera känslor är att ignorera själen, vilket är detsamma som att ignorera livet.
Sluta gå emot dig själv! Använd dina känslor som vägvisare i livet istället!

Kroppen skriker tills du hör - börja lyssna på dina känslor och sluta gå emot dig själv!

Mitt synsätt är att dina känslor ska flöda utan värderingar och utan att läggas över på andra människor, vad dom tycker, eller anser. Det är inte viktigt. Tänk dig en damm utan flöde. Vattnet står stilla & blir syrefattigt och unket. Så lever många av oss sina liv, fast de inte alls behöver vara så. Allt levande ska flöda. Så även vi människor.

Allt tänkande är faktiskt känslomässigt. Alla beslut, val och handlingsvägar bestäms i sista ledet av känslor och värderingar.

Det är inte fel att låta intuition och känslor fatta de slutgiltiga besluten av olika alternativ.
Faran uppkommer när intuitionen får ersätta tänkandet.
Faran uppkommer när tänkandet får ersätta kännandet,
som att huvudet kommer ivägen för hjärtat.

Kunde allt falla på plats, skulle jag nog få fnatt. Att inte veta när, att inte veta hur, de är ju de som gör spänningen tillslut. Jag är van nu, kommer aldrig att falla itu. Man ska nog bara vara glad, sen kommer dom att få se på fan. Ingen kan oss knäcka, för att vi är så jävla tjäcka. Underbara dagar med underbara vänner, vissa som faktiskt förstår vad man känner. Andra finns där i sällskapetsskull, men dom är ändå värda guld. Alla fina saker runt om kring är lätta att ta förgivet, fast de är en del av livet. Stanna till och fundera på vad man vill göra, så kommer tillslut någon annan dig också höra. De kan hjälpa om man vill vara lycklig, trots att de låter så jävla klyschigt. Om man tänker på vad man har, så vill man bara att det ska vara kvar. Ingen ska egentligen kunna såra, det var de man trodde, innan dom ens stolthet snodde. Vi har olika erfarenheter, uppleverser och liv, men vi har båda tagit många stora kliv. Bra och dåliga och vissa vi inte kunnat göra något åt, för de vart helt enkelt för svårt. Man har skyllt på mig själv och trott att allt varit ens eget fel, fast man inte ens var en liten del, fan vad man kan ha fel. Om man bara försöker förstå att man är så jävla mycket mer än så. Så kommer de tillslut att gå. Jag har kännt mig som nylagd asfalt, nertryckt, tillplattad och överkörd, som att man fan sku dö. Men efter många år i en bergochdalbana, bestämde jag mig för att hejn ska ja fan klara. Fast man kan sakna så mycket som man vill finna, ibland känns de som att man simmar i ren dimma. Man får inte glömma att leva i nuet, glömmer du de, kan du lätt bli kluven. Det som varit kommer alltid att finnas kvar inom oss, men tänkt de som en vind som redan blåst bort. De dåliga kan man gömma, fast de inte går att glömma. Men gömmer vi de noga och väl, kommer det inte att att kunna förstör vår värld. Allt har sin egen tid, man vet aldrig när det kommer att försvinna, men du ska fan vinna ! Jag har vunnit en liten del av de mål jag hade, och de är den bästa vinsten jag kunde få, eftersom ja den tillslut kunde nå. Du kommer även att klara allt du vill, bara du inte glömmer att finnas till. Vänner är de bästa man kan ha, och jag har funnit mina idag. Mina vänner jag hade försvann, men jag tror ändå att de var jag som vann. Dom som visste allt om mig, drog ifrån, de är ju dom som är fån. Bara du alltid minns att jag för dig finns. Låter kanske dumt, men jag klarar fan inte av att bara sitta och titta. Du ska vinna och jag kommer för dig att springa. Håll lågan uppe trots att de känns svårt, och de kommer att bli hårt. Flaggan kommer att höjas och lågan kommer att tändas för dig, och jag kommer att stå där breve dig !

/ Ellen Hällgren. 11 juni - 2008

Till dig min vän ! ♥