Började att se en film. Pang bom så kommer ångest påslaget på det värsta av sätt. Yrsel, dimmig syn, hjärtrus, och magen gör upp ror. Samtidigt som det känns som att jag håller på att brinna upp, och fingrarna domnar. Dessa påslag är de värsta. Just när huvudet snurrar iväg. Attacker som enbart innefattar kroppsliga sensiationer, är lättare att hantera än när huvudet försvinner iväg. Känslan av att jag kommer bli galen på rikt, är ingen känslan utan mer en självklarhet. Försöker återta kontrollen, när jag försöker komma ihåg att jag ska möta känslorna inte fly dom. Lättare sagt än gjort. Sitter, står, går, ligger, lyssnar på lite meditation, andas, messar en kompis.. Försöker återta någon slags kontroll, nä börjar ögat hänga nu.. Öhh. Var skärpt, koncentrera dig ! Tänker efter vad det är som gör detta. Var de filmen, frånvaro från skolan för att jag vabbar ? CSN ? Pengar ? Kommer de bli problem. Inre stress. Håller i mig. Det är bara ångest, jag blir inte galen. .. Eller ? Tänk om ! Meditation var de ja. Acceptera, låt känslorna vara så som de är, låt det vara.. Känner sakta hur de lättar. Tillsist försvinner det.

Då tycker man ju att jag ska kunna släppa det. Men nej. Känslorna och katastroftankarna är fortfarande kvar trotts att det värsta av ångesten lagt sig.. Vara i nuet, var de ja ! Det måste jag träna på. Släpp de bara.. Det säger jag ständigt till mig själv, och jag hoppas att jag tillslut ska kunna reagera och lyssna till mig själv omedelbart. Ett sånt här ångest påslag kan förstöra flera dagar för mig. Jag går i min bubbla liksom.

Låta det ske, sen låta det gå, som moln på himlen !