Tiliit är någon man måste ge för att få, de är svårt med tillit. Ofta slår man på sig själv för att man litat på människor eller vänner,  om någon sprider vidare nått man sagt eller om de är någon som ljugit eller som brytit, hederkodexen i en vänskap. Men de är inte den som ger tilliten som gjort fel, inte ens lite. De är inte ex, jag som ska bära den skulden, de är inte jag som kan styra eller ha ansvaret för hur en annan människa behandlar min tillit. 

 

 

Om jag väljer att känna tillit till en människa som sedan, sviker, går bakom ryggen på mig, eller ljuger för mig, sårar, eller på annat sätt "bedrar" min tillit & vänskap. Så är de inte jag som ska gå runt & må dåligt, för att jag "inte skulle ha litat" på den människan, de är helt enkelt inte jag som gjort fel, och de är inte mitt att bära. Jag har inte varit dum för att jag valt att ha tillit. Jag har bara gett bort min vänskap, sen om den behandlas smutsigt av en annan människa, så är inte de jag som har någon del i det. Jag kan bara välja, att sätta mig själv främst, och dra en gräns där & då. Det är även inte heller på ditt ansvar att ta tag i situationen, och försöka lösa den för båda parter, för jag antar att man inte har bett om att bli behandlat på ett dåligt sätt.

 

 

 

Hur jag ska göra i fortsättningen, i dessa situationer. Jag har alltid förut oftast ryckt på axlarna och tänka, ajja, men skit samma, jag bryr mig it, och sedan sopat, saker under mattan. Folk/vänner har i princip kunna göra vad som helst mot mig. Men jag kan ju se vad de jag har gjort mot mig själv med ett sånt tänk. Min självrespekt & självkänsla varit helt obefintlig. Nu förstår jag de. Jag inser ju att jag har gått emot min egen moral och etik. Jag har låtit vänner, bete sig på ett sätt mot mig som jag aldrig skulle kunna göra, mot dom. Så, om jag aldrig skulle bete mig på ett visst sätt mot min bästa vän, varför skulle jag låta denne bete sig så mot mig ? Drar jag inte en gräns där min egen etik och moral går, så går jag ju emot mig själv, sänker mig själv helt enkelt. Det betyder inte att man ska hata eller börja snacka skit om den som man anser har svikit en, ofta kan de handla om en bästa vän, någon du haft äkta vänskap med och är man nog så vuxen att bete sig, så gör man inte de, de handlar helt enkelt bara hur man ska låta sig behandlas, man måste ta hand om sig själv. Man måste dra sig egen gräns. Jag har nog haft svårt med de, för att jag varit rädd för ensamheten förut. Men jag går den vägen nu. För att jag ska kunna känna respekt till mig själv, så måste jag dra en gräns, mina medmänniskor får inte behandla mig hur som helst. Då kan jag hellre stå ensam. De är en sån situation nu, jag är extremt ensam här i byn, ingen njuter väl att vara i ensamheten speciellt länge, men då får de vara så. För att jag är den viktigaste personen i mitt liv, och jag måste tahand om mig, och jag jobbar massor på att känna mitt egenvärde och självrespekt, så skulle jag inte dra en gräns.. Så kommer jag aldrig nå ditt jag vill, med mitt egna arbete med mig själv. Låt inte rädslan stryra, genom att ta rätt, men ett tufft beslut. Man måste välja vad man vill ha för människor i sitt liv, ibland kanske de behövs ett tufft beslut för att komma underfund med hurvida man ska låta vänskapen vara över eller inte. Om man kan förlåta, men kan man förlåta för någon annan skull ? Jag tror man måste göra de för sin egen isf.

 

 

Sen så har ju vi människor en massa förklaringar på att varför man handlat på ett visst sätt, ljugit/spridit saker vidare/gått bakom ryggen, osv.. Om en människa säger till mig att," jag undanhöll, eller jag berättande inte sanningen för din skull, för att jag bryr mig, för att skydda dig, jag var full, för att du mådde så dåligt då", osv.. - Så är ju min första tanke, varför gjorde du de från första början, om jag nu betyder & du älskar mig så mycket. Varför? Om du säger att ja redan mådde så dåligt.. Sen kommer en annan tanke, vad är de som egentligen händer ? Jo, en annan människa tar helt ifrån mig mitt eget ansvar att hantera en situation, eller en sanning som jag egentligen borde vetat för längesen. Någon tar bort mig rätten som jag har att veta, tar ifrån mig mitt egna ansvar att hantera de. & har alltså låtit mig gå ovetande, för att sen, som de flesta fallen är iaf, att jag tillslut får höra de från 2a, 3e, 4e, part. Spelat med min vänskap. För att vi människor inte är beredda att ta ansvar, konsekvenser, eller stå för vad vi orsakat. Oftast, har man kanske orsakat en enorm smärta hos någon annan människa, men de är klart att de vill vi ju inte ta i. De största sveket av alla, mot någon du betydde allt för.. Det är ett ansvar vi måste lära oss ta. Sen är de även vårat ansvar att välja hurvida vi ska låta folk behandla oss så eller inte.. De är ju helt upp till var och en.