- Det är kul att komma ut ibland! - Jaså, kör de med permis där du vårdas?
NI.
Helst då man är 18 år gammal, just den siffran kan betyda en sekund att man är vuxen och ska ta hand om sig själv, och sen helt plötsligt kan den betyda, att man bara är 18 år och inte kan göra hur som helst bara för att man TROR sig vara vuxen. Om dessa ska vara våra förebilder, och de är folk som man ska se upp till. Självklart, går man emot, och sen går allt isär, eftersom att likheterna och olikheterna krockar fullständigt. Den som har sett livet genom mina ögon, den personen kan komma och bevisa mig fel i det jag sagt och kommer säga i detta inlägg. Måste man alltid ha rätt i en familj/släkte, då faller de isär - man stänger igen än mer än man gjorde första gången, (då han svek. som längre inte spelar någon roll) Sen är de konstigt och patetiskt att vissa kan ta avstånd och inte ens höra av sig, eller fråga en vad de egentligen är som sägs. Om "vuxna" i ens omgivning som har haft (har ingen respekt kvar) en stor roll i ens liv, aldrig mer hör av sig för att dom inte tagit reda på fakta, de är för mig så patetiskt att jagfinner de skrattretande. Dessa människor, de handlar om att skydda sig själva och visa sig bra. Gömma vissa saker i skuggan, och gå med huvudet högt som att ingenting har hänt eller är fel. Släktet är perfekt och blir de frågan om något annat, pratas de bort, eller så har man ingenaning helt plötsligt, även att lägga de på andra är inte ett problem. Nejnej, de är inte dom de är fel på, dessa är perfekt i alla de slag, har jobbat, gjort rätt för sig. Har plaserat släkten i ett fack, där de har favoriserats ut dom som är bättre och drar minst "skam" till familjen. Hyckleri, att inte kunna stå stolt och inse att folk som säger sanningen till er och andra inte ska ses ner på, dessa ska hyllas. Men nej, ni vet bäst om allt. Ni som inte ens levt i samma sak, ni ska ge råd och förklara hur människan är. Ni som inte vet, och ni som hatar en och sen gillar en, aldrig att ni kunde stå på våran sida tillsammans med oss. Nej det var antigen eller. Jag undrar vem som ska granskas och vem som borde tänka över sina beteenden. Jag skrattar då jag tänker på hur de egentligen ligger till.
Ta era prydliga hem, dina favoriter, vällagade middagar era flitiga små armar och era präktiga föreläsningar och tryck sen upp hela jävla fasaden i arslet!
Allt är lögn och de är ett faktum, jag har sett de från alla vinklar och de gör mig illamående.
Att ni inte hör av er ger jag fan i, jag behöver er lika lite som ni bryr er om mig, de är tydligt.
Non fui, fui, non sum, non curo.
Ord ord, vad är ord? Det kan göra så mycket. Fel ord och ens värld kan rasa, inte föralltid men för en stund. Kanske en dag, en vecka, en månad, eller år ! Samtidigt som ord kan förgylla ens dag, bara man får höra dom orden man vill. De rätta orden, bra ord. Ibland kan man helt enkelt bli helt överraskad, både på bra och dåliga sätt. Ord som gör att man flyger bland molnen och de kan kännas som att man aldrig kan komma ner. Prata kan väldigt många, men sen vad de blir av de, är en helt annan sak. Samtidigt som ett ord kan fylla en med värme, kan de lika snabbt tas tillbaka, av personen som sagt de. Men har man någonsin tänkt att man själv har skuld ? Att man gjort de till något som det inte alls är. Bara för att man så gärna vill. Man ger meningar och ord en egen betydelse utan att tänka på vad den andra personen egentligen menar.
Alla är vi olika, och uppfattar saker på olika sätt. Kan detta då vara den felande länken till mycket ilska och hjärtekrossande i denna värld!? Många vill så gärna, men vad man hör kanske inte alltid är vad man tror den egentliga meningen verkligen är. Även om man nu skulle tänka på detta så hur lätt är de egentligen att fråga, hur tänker du nu ? var de så du menade ? och blablabla. Tillfället kanske inte alltid är sådant. Pratar inte om en riktigt konversation utan bara ord som helt plötsligt kommer ur en annan människa, som är menade till dig. Tolknings fråga ? ja kanske, men hur fel kan man inte tolka saker. Sen gjorde dessa små små ord, så att allt blev fel. Eller så vart de helt enkelt rätt. Men om man inte får dom orden man vill, om orden som kommer från den andres mun är, otydliga och flyktiga. Orden liksom tar en omväg, fast ändå inte.Då blir man ännu mer förvirrad, hur ska man tolka något som man inte riktigt förstår sig på? Ännu svårare kan de då bli om den som sagt orden inte heller riktigt vet vad de egentligen betyder.Suddiga ord, och ändå står man där och inte vet, även nu fast man inte vet, så börjar man tolka på egenhand, och kan då komma fram till något som är helt fel. Glöm några fåniga ord, vad är väl de? Världen får se. Men är de ord man vill få en betydelse på, som kanske kommer från en person man tycker om, kan bara bara släppa de då? Kan inte alltid vara så lätt. Ju mer man tänker på de, och de blir bara otydligare, men man vill verkligen veta. Man tolkar dom då tillslut själv utan en förståelse vad de egentligen var från början, om de ens var något. Lycklig tolkning och allt känns bra, du satte finger på de och de känns bra, eller kanske du tolkade de så att det inte alls känns bra, och de bränner i dig vareviga dag. Men med allt så finns de en förklaring, men att hitta den kan vara det svåraste som finns. Så tillslut ger man upp, och förtränger de, medans de ligger och gnager inom dig.
De kanske får ett slut, lyckligt eller kanske inte. Eller så vart de ingenting och de följer med en tills den dagen man dör. Sen dessa ord som är exakt rakt på sak, dessa som inte kan misstolkas. De kan göra ont, men då vet man! Just denna vetskapen kan göra de så mycket lättare att bara gå vidare sen, du kan fundera över de och sen glömma de. Sen orden som gör en lycklig på just en gång, då vet då också, du kan släppa de, eftersom allt står klart de är så tydligt. Man måste nog helt enkelt välja vilken väg man ska ta, bestämma sig och sen se vart de leder. Men av dessa fakta tänker jag att, vad är då ens egentligen ord utan handling? Där kommer ännu ett problem in i bilden, handligen kan vara en sak, medans sen orden är en annan. Jag blir förkrossad. Handlar mycket om att vara på samma nivå, då blir de inga komplikationer. Är man nu inte på samm nivå blir de åter jobbigt. Cirkeln går runt runt runt. På samma nivå och de blir bra, men om nivåerna eller känslorna inte är samma, kan de bli lika fel samtidigt som de kan bli hur rätt som helst. Som sagt i denna värld vi lever i är allt en tolkningfråga, eller inte. Tolka de som ni vill som sagt. Prata klarspråk och spara alla parter mycket funderade och missuppfattningar..
Respektera och få respekt - Vinna eller Förlora !
♥ ♣
Jag begär inte att du ska falla för mig, men du kan väl snubbla så jag kan ta dig på golvet?
Dessa dagar är det så mycket negativt prat om att vara singel, hur man skulle vilja ha någon som tycker om en, och någon som gör allt för en. Men varför skulle det vara så negativit att vara singel, du kan göra vad du vill, utan att ha dåligt samvete. Du kan umgås med precis vem du vill, du kan änga hur mycket tid du vill på dig själv och dina vänner. Istället för att leta och leta och hoppas att känslorna ska komma, så varför inte leva som lyckligt singel! Ta vara på den tiden och sen sluta leta för tusan! Är de menat senare så kommer känslorna bara sådär, utan att man själv kan styra de. Istället för att tycka synd om sig själv och tänka hur ensam man är, så lev livet för dig själv och dina vänner. Du är ju knappast den enda här i världen som är singel, så njut. Sen är ju de upp till en själv hur man gör tiden som singel, om man bara går och tycker att det suger, och försöker tvinga känslor som inte finns att komma, eller bara söker och söker. SJÄLVKLART kommer då singellivet att suga! Allt handlar helt enkelt om att ändra din inställning till att vara singel och det blir hur roligt som helst. Prova att tänka om och sen ska du se att livet leker även om man är singel, och som sagt du är inte ensam. Man har nog själv gjort sig en bild att det ska vara negativt att vara singel, men ack så fel.
Sen kommer de nog mycket negativitet ibland av dessa som har ett fast förhållande. Allt dessa negativt prat om att folk är singel och hur han eller hon beter sig. Helst då de handlar om sex, fördommar som folk har mot singlar handlar nästan ständigt om sex. Saker som, "hörde du vem som låg med vem i helgen. Nu låg hon/han med ännu en ny. Vilken jävla hora hon är, vilket jävla as han är!" Sex i ett förhållande är ju så självklart att ingen någonsin pratar om de, att två personer som är tillsammas har sex är ju helt normalt att ingen ger de en tanke. Men är man singel och har sex med någon ses detta direkt som ett "brott". Att det är så fel, eftersom att man inte är tillsammans, eller kära i varandra. Även om man är singel har vissa helt enkelt behov av att ha sex. Behöver de verkligen ha något med känslor att göra ständigt och jämt. Är de på lika vilkor och för lustarna skulle, så är de väl ingen big deal. Även fast man inte är kär eller förälskad så betyder inte det att behoven av att ha sex försvinner. Sex är får många en lika stor självklarhet som att äta, vissa gör de bara mer eller mindre. Vilket är upp till var och en att bestämma. Är det inte bättre att man kan ha sex utan att man är tillsammans med någon, än att man är i ett förhållande bara för att slippa folks fördommar om att man ligger med folk, om man är singel? Gör de folk glada och de känns bra, utan att man ska ha krav på sig sen, så är de helt okey tycker jag. Sen ni som är i ett förhållande, om ni nu skulle dömma dom som är singel just på denna punkten. Kom då ihåg att ni kanske inte alltid kommer att ha en partner, ni kan antingen se bakåt eller frammåt. Hur ni var då ni var singel, eller tänken på att ni kanske blir de i framtiden.
Som sagt - har man lärt sig att cykla så kan man ju inte bara lägga av.
Sen att folk är en hora hit och dit, men snälla, lägg ut av! Låt bara alla leva sina egna liv. Ni behöver ju inte vara delaktig. Så varför dra alla över en kant. De är skillnad på att vara en hora eller sexuellt aktiv, en hora tar betalt - glöm inte de.
Självklart handlar inte singel livet eller ett förhållande bara om sex. Detta var bara en punkt som jag tyckte att jag ville ta upp.Sen är de ju upp till var och en hur man kan relatera eller hur man tänker om detta. Vi lever alla i ett fritt land - så dela gärna med er av era åsikter (:
- Hej, vad fin du är! - Hej då, vad ful du är.
Det är konstigt eller nja inte egentligen, mer underligt kanske, hur de kan komma sig att vissa ser en på ett helt annat sätt än andra. Trots att man umgås med personerna i fråga och är den samma vare sig man är med bara vissa eller alla samtidigt. Kanske är de det tredje umgänget, som gör att de bli en slags dubbelmoral. Ibland hälsar man och ibland inte, vad fan är de för stil? Att de blir mer vänskapligt om den tjedje kretsen inte är med, men är inte de bara helt fel! Bara för att en av mina kompisar inte umgås med mina andra kompisar så är de väl ändå mellan dom, det spelar ju faktiskt ingen egentlig roll, eftersom att de inte rör mig. Desamma om jag umgås med någon och dennes kompis inte gillar mig eller visevärse. Man får väl bara anpassa sig lite, att kunna vara i samma rum, om de ska vara ett problem ser jag endast som barnsligt. Vi bor alla i en liten by och alla känner i princip alla, allt går ju att undvika om man vill. Men man ska ju ändå kunne bete sig. (I mitt fall finns de bara ett enda undantag, han i närheten och jag kan fan inte bete mig.) Men skulle de inte spara så jävla mycket snack och skit, om man bara kunde bete sig, absolut kan inte alla gå ihop, men de är ju inte så att ni måste umgås så, är man i ett strörre sällskap eller på krogen så ska man väl kunna ha roligt utan att känna obehag eller behöva dra sig tillbaka för vad som komma skall. Om man skulle göra något, prata med ngn, eller dylikt för att de är ngn person där som inte gillar en.
På ett sätt umågs jag nog med alla mer eller mindre ytligt, inte alls en dålig sak, bara de att de blir så mycket mindre komplicerat. Att inte berätta vissa saker, som man kanske pratar med sin bästa vän med. Jag har börja tycka att det blir så otroligt mycket lättare och roligare om jag själv inte är så personlig. Jag skojjar bort de mesta, men om jag känner att jag kan leva med att hålla en massa saker inne, så gör jag de. Självklart kan jag prata med mina vänner om allt möjligt, jag väljer bara sällan att göra de. Ofta har vi så kul tillsammans att jag glömmer allt annat, egentligen så tror jag att det är så de ska vara många gånger :) Jag vet inte riktigt om jag har någon bästa vän längre. Jag har så himla många otroligt underbara vänner, alla var och en unik! Alla så tillför dom olika saker i mitt liv. De kommer alltid finnas vissa personer som bertyder lite extra och som jag alltid kommer ha en speciell rellation med. Men alla mina vänner är speciella för mig, och med vänner menar jag även hmm, hur ska man säga "mer bekanta". Jag har ingen speciell grupp som jag tillhör, jag tycker att jag går ganska bra ihop med dom flesta, att kunna umgås med olika person i andra "grupper" är ju bara helt fantastiskt. Går inte och är ovänn med en massa folk, inte från min sida iaf, och hoppas inte att ngn tror att jag är de heller, men då är ju de lättaste att bara fråga. Nåjaa, detta är ju bara lite av mina funderingar och tankar.
Jag måste dock tillägga att de snackar nog mer nu än någonsin, de är de värsta jag har hört. Pratas de om mig, så let it be then. Inte går jag och ska försvara mig en massa, är de någon som frågar om ngt stämmer, så självklart svarar jag. (De kontigaste jag nog hörde var att en hata mig, och pratade om mig som att hon kännde mig utan och innan och visste allt om mitt privatliv. Tillsaken hör att jag aldrig någonsin sett eller prata med denna person, enligt denna hade vi varit på en massa fester och tillställningar samtidigt. Sen för bara ett tag sen fick ja se vem de var, och så riktigt, hade aldrig sett eller prata med denna person någonsin, så men ser ju där.) Men sen så är de ju upp till var och en vad dom ska tro av de som sägs, även om de är om mig eller någon annan. Men jag tycker ändå att man ska vänta med att dömma personen efter andras tankar/åsikter eller rykten. Så gör jag och jag har fått skit schyssta vänner som inte alls är som de sägs, aldrig gjort mig något så vad ska jag då ha emot dom. När jag öppnade ögonen så öppnades en helt ny värld för mig och jag är nog fan lyckligare än någonsin. Skiter i allt snack, umgås med precis vem jag vill, och är precis den jag är. Har fått så himla mycket nya bekantskaper och vänner utan att lyssna på allt! Allt som behövs är att vara sig själv och inte alls dömma bara hur som helst. Alla är vi olika, och himla så tur är de. Om man bara ger alla en chans så blir de nog sviin bra :)
Var ärlig inte falsk.
