Det är konstigt eller nja inte egentligen, mer underligt kanske, hur de kan komma sig att vissa ser en på ett helt annat sätt än andra. Trots att man umgås med personerna i fråga och är den samma vare sig man är med bara vissa eller alla samtidigt. Kanske är de det tredje umgänget, som gör att de bli en slags dubbelmoral. Ibland hälsar man och ibland inte, vad fan är de för stil? Att de blir mer vänskapligt om den tjedje kretsen inte är med, men är inte de bara helt fel! Bara för att en av mina kompisar inte umgås med mina andra kompisar så är de väl ändå mellan dom, det spelar ju faktiskt ingen egentlig roll, eftersom att de inte rör mig. Desamma om jag umgås med någon och dennes kompis inte gillar mig eller visevärse. Man får väl bara anpassa sig lite, att kunna vara i samma rum, om de ska vara ett problem ser jag endast som barnsligt. Vi bor alla i en liten by och alla känner i princip alla, allt går ju att undvika om man vill. Men man ska ju ändå kunne bete sig. (I mitt fall finns de bara ett enda undantag, han i närheten och jag kan fan inte bete mig.) Men skulle de inte spara så jävla mycket snack och skit, om man bara kunde bete sig, absolut kan inte alla gå ihop, men de är ju inte så att ni måste umgås så, är man i ett strörre sällskap eller på krogen så ska man väl kunna ha roligt utan att känna obehag eller behöva dra sig tillbaka för vad som komma skall. Om man skulle göra något, prata med ngn, eller dylikt för att de är ngn person där som inte gillar en.

På ett sätt umågs jag nog med alla mer eller mindre ytligt, inte alls en dålig sak, bara de att de blir så mycket mindre komplicerat. Att inte berätta vissa saker, som man kanske pratar med sin bästa vän med. Jag har börja tycka att det blir så otroligt mycket lättare och roligare om jag själv inte är så personlig. Jag skojjar bort de mesta, men om jag känner att jag kan leva med att hålla en massa saker inne, så gör jag de. Självklart kan jag prata med mina vänner om allt möjligt, jag väljer bara sällan att göra de. Ofta har vi så kul tillsammans att jag glömmer allt annat, egentligen så tror jag att det är så de ska vara många gånger :) Jag vet inte riktigt om jag har någon bästa vän längre. Jag har så himla många otroligt underbara vänner, alla var och en unik! Alla så tillför dom olika saker i mitt liv. De kommer alltid finnas vissa personer som bertyder lite extra och som jag alltid kommer ha en speciell rellation med. Men alla mina vänner är speciella för mig, och med vänner menar jag även hmm, hur ska man säga "mer bekanta". Jag har ingen speciell grupp som jag tillhör, jag tycker att jag går ganska bra ihop med dom flesta, att kunna umgås med olika person i andra "grupper" är ju bara helt fantastiskt. Går inte och är ovänn med en massa folk, inte från min sida  iaf, och hoppas inte att ngn tror att jag är de heller, men då är ju de lättaste att bara fråga. Nåjaa, detta är ju bara lite av mina funderingar och tankar.

Jag måste dock tillägga att de snackar nog mer nu än någonsin, de är de värsta jag har hört. Pratas de om mig, så let it be then. Inte går jag och ska försvara mig en massa, är de någon som frågar om ngt stämmer, så självklart svarar jag. (De kontigaste jag nog hörde var att en hata mig, och pratade om mig som att hon kännde mig utan och innan och visste allt om mitt privatliv. Tillsaken hör att jag aldrig någonsin sett eller prata med denna person, enligt denna hade vi varit på en massa fester och tillställningar samtidigt. Sen för bara ett tag sen fick ja se vem de var, och så riktigt, hade  aldrig sett eller prata med denna person någonsin, så men ser ju där.)  Men sen så är de ju upp till var och en vad dom ska  tro av de som sägs, även om de är om mig eller någon annan. Men jag tycker ändå att man ska vänta med att dömma personen efter andras tankar/åsikter eller rykten. Så gör jag och jag har fått skit schyssta vänner som inte alls är som de sägs, aldrig gjort mig något så vad ska jag då ha emot dom. När jag öppnade ögonen så öppnades en helt ny värld för mig och jag är nog fan lyckligare än någonsin. Skiter i allt snack, umgås med precis vem jag vill, och är precis den jag är. Har fått så himla mycket nya bekantskaper och vänner utan att lyssna på allt! Allt som behövs är att vara sig själv och inte alls dömma bara hur som helst. Alla är vi olika, och himla så tur är de. Om man bara ger alla en chans så blir de nog sviin bra :)

Var ärlig inte falsk.

Peace out ! (: