Krav, vad kan man ställa för krav, ställer man krav på andra männikor ? Nej, för mig handlar krav om mig själv, jag ställer krav för att jag vet vad jag vill, vad jag behöver, och för att mitt liv ska bli de mesta för mig. Jag ställer kravet att mina vänner ska vara ärliga. Jag ställer krav på att jag behöver uppmärksamhet av en partner. Jag ställer kraven att jag ska bli lyssnad på och hörd. Detta är inte krav jag ställer på andra, detta är krav som jag har ! Ser ni skillnaden ? Krav kan man också kalla behov, och man ska se till att sina behov blir tillgodosedda. För att detta ska ske så kan man även dra in ordet gränser. Folk har ofta inbillningen att man sätter gränser gentemot andra, själv ser jag det mer som att gränser att något jag sätter för mig själv och min egen skull. Jag kan sätta en gräns för mig, genom att säga nej, jag kan sätta en gräns för mig själv, genom att säga att jag inte vill höra av en människa. Alla gränser sätter jag för mig själv, fast än andra inte ser de, så är ett nej en gräns jag kan sätta för mig själv, och bestämma vad jag ska tillåta och vad jag inte ska tillåta. Allt beroende på hur jag vill må. Gränser & krav har jag inte allid för att jag vill, jag kanske vill säga mer ja än vad jag nu säger nej, men vad jag vill och vad jag behöver är skillda saker.

Kanske man måste ta beslut, ställa krav och sätta gränser för att man vet att man behöver det, istället för att tänka på vad man vill just i stunden. I längden tror jag att de lönar sig att ha sina egna  krav & gränser och tillgodo se sina egna behov genom dessa. Det kanske är svårt att förstå vad jag egentligen menar, men de är helt enkel så som jag skriver. Att sätta gränser för sig själv eller andra, vilket av dessa tror ni att ni har kontroll och makt att styra över ? Ja, inte kan jag tro att det är att ställa krav på en annan människa och tänka att de ska fungera. Jag har mina krav, mina behov och mina gränser för min egen skull. Jag kan välja när nog är nog. Jag kan genom detta se till att jag inte blir mer sårad än vad jag själv tillåter. Jag kan se till att jag får sånär de liv som jag vill ha, och att jag har de rätta typ av människor runt omkring mig som jag behöver. Jag bestämmer själv, att jag sätter kravet att jag inte tillåts att utnyttjas och detta handlar inte om andra människor utnyttjar mig eller inte, utan hurvida jag tillåter de att ske eller inte. Även om man inte kan se sitt egna värde så som man önskar, så kan man låtsats. Men det viktiga är att sätta dessa gräner, krav och behov i verket, fast man kanske inte egentligen vill. Utan man gör de för att man förstår att det är de rätta att göra. I längden tror jag att detta leder till förbättrad självkänsla, förmågan att se sitt egenvärde, samt att bli mer lyhörd för sina behov och vad det är som just jag behöver i mitt liv.

Sen kan vissa se detta som att jag väljer bort vissa människor, så är det inte, jag väljer bort och sätter gränser för andra människors handlingar, saker som jag kanske inte vill ta del av just nu, för att de är saker som jag inte mår bra av, eller så är det nått som jag inte behöver. Jag sätter kravet att det jag säger att jag vill eller inte vill, ska respekteras och inte ifrågasättas eller dumförklaras. Människor kan tro att jag sätter mig över dem eller anser  mig bättre än dessa. Det stämmer inte heller, för de handlar inte om andra människor det handlar om mig. Vad jag vill, vart jag vill ta mig, hur jag vill må, vad jag vill göra, vilka prioriteringar jag sätter och hur jag ska göra för att nå dit jag vill. För att göra de, försöker jag sätta mina egna gräner och egna krav. Försöker göra allt jag vet att jag borde, vilket kanske inte alltid är vad jag vill, men jag tror de handlar om att växa upp och kunna se att vissa saker måste göras för att man ska få ett meningfullt liv, och framför allt, må bra i det liv som man lever. Det kan vara väldigt tråkigt att agera moget och göra saker som man vet är bra istället för att följa impulser och göra de som faller en in, inte tänka efter så mycket och ta dagen som den kommer. Jag har prövat dedär och just för mig har det inte funkat, så man kanske får tänka om och göra annorlunda, om man vill att något ska förändras vill säga.

Om folk sen inte accepterar eller kan se att det är såhär jag funkar, och jag har krav som ska "uppfyllas" så kanske det helt enkelt är så att vissa kanske inte är menade att finnas i mitt liv. Respekt är viktigare än att försöka förstå allt, varför, eller hur eller på vilket sätt jag menar. Jag kan tycka att jag inte heller har någon skyldighet att förklara mig. Utan säger jag nej så är det nej. Berättar jag saker jag gör som funkar för mig, ifrågasätt inte, utan glädjs med mig. Det tycker jag att jag kan förtjäna, om jag hittat något som just nu gör att jag mår bättre. Som sagt man behöver inte alltid förstå, bara respektera.

Livet är skört och som jag sagt vill jag leva det och inte genomlida det.