Ska strax dricka kaffe. Jag vet egentligen inte vad jag känner eller vad ens som sker i livet, vad som kommer att hända om det ens kommer att hända något. Det är just de, framtiden vet vi ingenting om, det enda man kan göra är att försöka forma den, eller göra saker som man tror kommer löna sig i slutändan. Vilken man inte vet om det varit rätt eller fel, innan det oftast är försent. Kanske ska vi sluta fokusera på framtiden, men om man gör de helt hur kan man då nå dit man vill. Man kanske ska fokusera, men inte stirra sig blind på den. Framtiden. Vem vet imorrn kanske jag är död. Så dehär med att leva i nuet har ju även de sin mening. Jag menar gör man inte det så missar man faktiskt livet. Livet är just nu, nu när jag dricker mitt kaffe och skriver dehär. Varje minut, sekund och hundradel är livet som passerar förbi, tänker man så, så ja i en ryslig fart. Hur ska man hinna med. Hur ska jag kunna hinna nå allt det som jag vill. Hur ska jag kunna leva i nuet om jag fokuserar allt för mycket på hur jag vill att min framtid ska se ut ? Nä då missar jag livet och även går min framtiden förlorad. För lever man för framtiden, så lever man inte alls. Framtiden är en illusion och önskningar. Ingenting man kan leva i. Någonsin. Men man ska hellre ha planer och mål. Göra det man tänkt, och nå de mål man vill, på såsätt blir nog framtiden mer det man vill att den ska bli.

Livet är när jag sitter hemma i soffan med min filt och mina kaffekopp, ungarna springer omkring eller vi ser en film tillsammans, och förhoppningsvis känner jag att jag är nöjd med det. Livet är när jag gör mig klar på morgonen, när jag städar hemma eller när jag för de mesta längtar efter det jag inte har. Någon som verkligen dödar nuet. Något man måste sluta upp med. Nån sa till mig att, att man kan inte bara bestämma, det blir som det blir. Okey. Då är de så de får göras. Även om jag känner lite att någonstans måste man väl ta beslut för att allt ska fungera och för att det bli som alla inblandade vill. Men ja, jag är trött. Det är dags att leva i nuet mer, inte låsa upp sig på senarior eller för den delen människor, har man inte tagit nått beslut kan man heller inte lova varandra nått. Man kan inte ha kakan kvar och samtdigt äta den. Vilken gör att jag kommer in på en annan sak som stör mig.

Genom mina gruppers erfarenheter har jag lärt mig att man ska finnas och bevisa men man är ändå inte värd att satsas på, helt ut. Men halvt. (Genom mina gruppers erfarenheter- Kvinnor)

Det har på senaste dykt upp ett dilemma, återkommande för kvinnor här ibland oss. Något som fått mig att fundera, att vafan ?! Folk säger att ja tänker för mycket och så är de nog absolut. Men som jag sagt innan finns de olika spel och regler inom relationer, eller inte relationer, eller vad är en grunden för att det ska vara en relation ens ? Nu för tiden, så vet jag varken ut eller in. Jag tyckte det var klurigt när jag var yngre, men det har då aldrig varit så svårt att definiera vad som är en relation och vad som är "tillåtet" att göra eller inte göra, när man träffar nån, fast ändå kan man inte säga att det är en relation men ändå beter man sig så, man kan inte ta ett beslut för det får inte gå för snabbt. Så vad är man då ? Ja alltså då är man väl ändå singel ? Om någon inte är villig att ha en relation fullt ut, kan man då ställa krav på att, man inte ska träffa nån annan. Hur länge ska man vänta på en annan männsika, medans man bara är bunden till denna, fast man har inte en relation för de kan hen inte gå in i.. Nähä. Men jag är ändå tvingad att vara denne trogen ? Vissa menar detta. Så klart betyder inte dehär att man vill strula runt med varenda människa man träffar på eller ens att man vill vara med någon annan. Klart man inte vill, när man tydligt har fattat tycke för en människa. Men när man inte kan fatta ett helhjärtat beslut om man vill vara med en människa eller inte, har man då rätten att ställa krav på varandra, krav att man ska vara trogen, rätten att vara svartsjuk, eller till och med rätten att ställa några som helst krav på varandra när det inte ens är säkert att det blir något av det i slutändan.

Vissa menar att, jag kan inte gå in i en relationen med dig än, för tänk om du är men någon annan ? VA ?! Så man ska alltså vänta och hållas på halster för att bevisa någonslags trohet mot någon som inte ens är villig att investera sina känslor i en fullt ut !? Egentligen är de så vridet som det finns. Egentligen så kan man aldrig styra vad en annan människa gör, vare sig man är i en relation eller inte. Men därimot att kräva att man ska bevisa något, när man inte ens kan gå med en människa fullt ut, det är för mig ännu mer fel ! Kanske man får ställa det motkravet att, sålänge du inte vet vad du vill, så kan andra dörrar öppnas, och jag kan inte lova dig om du inte kan lova mig. Det är väl ändå mer rimligt ? Man kan älska en annan människa hur mycket som helst, men om denna inte kan göra de lika mycket tillbaka, ska jag då i hopp om att kanske blir de vi tillslut, stänga ute allt annat och bara fokusera på denna människa som jag så mycket vill vara med, men som inte kan lova mig att det kommer att bli så. Kanske de är därför det blir svårt, man håller då en distans för att man inte vill bli sårad, och man kan inte satsa fullt ut, för man kan inte ta ett beslut om att man ska göra det.  Båda två på lika villkor. Man ska inte styra varandra och man kan inte tvinga fram känslor som inte finns, man kan bara styra sig själv, göra det man mår bäst av och har man tur, är man tillslut villig att göra lika mycket för varandra, gå brevid varandra, allt blir klart och man behöver inte längre bevisa något för varandra..

Man bara vet att dehär är äkta kärlek.