"-Om jag är Kär ? Nej tack inte nu längre!"
Kvinnofenomen. Vad är det som gör att vi kvinnor, kan ändra hela vårat liv för en man ?! Helt allvarligt, vi har inga problem med att prata med våra vänninor och tycka att förhållande är förjävligt, för att hanen i relationen, gör för lite, gör för mycket, inte bryr sig, tar sig egna friheter, och visar ingen som helst empati för våra känslor. Där bland kvinnokämparna talar man ut,"att nä nu får de vara nog, jag ska minsann säga och blir de ingen ändring, kan han fan dra" Jajust de ja ! DU ska fixa och få relationen att bli mer jämnlik och få din partner eller ditt ragg att bli lyhörd inför dina behov. Vi peppar dig att ta steget att tala ut. Du har siktet inställt och självförtroendet är i topp.. Sen n går man hem till sitt och allt är som vanligt. DU säger inte ett skit. Kanske kan du ta dig än ett lamt försök att säga nått som varken går in hos han eller ens handlar om vad det är du egentligen vill förmedla.
Vi ändrar, umgänge, vi ändrar rutiner, vi ändrar hur vi äter, vad vi gör och vad vi inte gör. Allt för denna människa som inte ser hör eller ens lägger märke till alla ansträningar du gör för att han verkligen ska se dig och tycka du är fantastisk. Vi ändrar ju för fan till och med våra värderingar. "Du skulle aldrig vara med nån som behandlar dig sämre!" NÄ! Och ändå står du här och är kär i en idiot som du tappert gör allt för, så att denna ska vilja ändra sig för dig. Men nej, denna förvandling kommer inte att ske. Och sen när du inte har något kvar att ge och han är färdig med dig så lär de ta månader innan du bli i närheten dig själv igen. Sen om du då skulle få chansen att påpeka att du blivit sårad, så tar det garanterat hur i helvete. DET ÄR DITT EGET FEL !
Det är ditt fel att du blivit kär, inte hans. Det är ditt fel att du fan försöker ändra hela hans person så de ska passa dig. (när du egentligen bara hoppas så innerligt att de ska kunna bli en fantastisk relation & försöker göra allt så att de ska funka.) Det är ditt fel ! SÅ fuck you !
Vad är det med oss som tror att vi verkligen är kär i den här snubben ? Snubben som inte kunde bry sig mindre ? Nä precis. Du har ju ett självskadebeetende som gör detta mot dig själv, en människa med självkänsla och som vet vad dom vill i livet skulle än sällan låta detta ske så tydligt som de faktiskt sker för dig. Illusionen om att du och denna badboy skullel få en lysande framtid tillsammans, det är just de, illusion. Och ju mer månaderna går eftersom att han gått sin väg, kommer du att inse detta, för när du ser verkligheten för vad den är, vad du är, vad han är, vad du vill, vad han vill, vilka ni var tillsammans.
Hopp&förtvivlan Fet&smal upp&ner. Det är vad de blir.
Men dessa små stunder då, när han verkligen väljer att tillbringa en enda dag med dig istället för något annan.. Ja de är så hoppet tänds om och om igen. Innan de åtetgår till att du väljs bort, och du väljs in, så vida de passar in i denne fantastiska mans tidschema och planering..
Men när du tar slut, så ser du.
Så kommer detta ljus gå upp. Verkligenheten är kanske inte alls så som du trodde den var när du var mitt i det. Ville ni samma saker ? Tänkte ni om samma framtid ? Hade ni några gemensamma mål ? Nä. Du var bara patetiskt förlorad i denna onskefulla känslostorm som tömde dig helt på all livsenergi. Vi hoppas du lärt dig nu !? Ingen är vi perfekt.
Men är de verkligen så att vi får skylla oss själva om vi blir kär ? Det måste väl andra krävas två.
Janä alltså Kvinnor ! Ta er i kragen och var it så jävla mesiga, vi är så mesiga mot männen som behandlar oss som vem som helst, att vi tappar helt bort vilka vi egentligen är. Accepterar saker som vi aldrig hade accepteratr framför våra vänner.. Och de, det är bara fel.
Kommentarer
Dessi
Så bra skrivet! :)
Svar:
Cpsoet
Trackback
