Ellen - Mamma & Människa ♥ -

"Är de våra barn eller är de våra showoffs?!"

Publicerat 2013-08-07 23:15:00 i Ordet �r mitt !

Funderat åtskilliga gånger hur jag ska blogga, privat, ärligt, egna tankar, åsikter, om en massa skit som ja tänker bara för att få ur mig de! Eller om min vardag, mina barn, mat, rutiner, nattning, ytligt, eller kanske ska jag kalla de normalt!?

Hur som helst så kom jag fram till hör å häpna, att jag har inget som helst nöje eller funktion av att skriva inlägg om vad jag gör med barnen eller inte, går dom på toan eller inte, kan dom räkna, bakar dom bullar. Ja ni förstår, eftersom att allt de är jag med & gör, sen att återberätta de i en blogg ser jag inget syfte i för egen del.

Det jag behöver skriva om & de som ger mig frid i sinnet & ventilation, de är ju om allt de som är förjävligt, tankar, känslor, ilska, åsikter. m.m. Detta betyder ju nu inte att de är hela mitt liv, men de är exakt de som gör att bloggandet blir fungerande för mig & fyller en funktion. Ventilation, klart ! (:

Då undrar man kanske vad för slags mamma är jag!? Ja vad för slags mamma ska man då vara?

Själv så har jag ingen som helst aning om de! Jag har aldrig haft barn förr & de enda jag kan säga är att jag hoppas & tror att jag vet rätt & fel, att jag kan förmedla de & att min känsla gör att jag är en så bra mamma som jag kan. Med kärleken som finns med i bilden så tror jag inte de kan bli helt galet i slutändan iaf (:

Därimot känner jag absolut att denhär mamma/barn grejjer blivit heelt hysterisk de sista åren. "Kan jag säga åt mitt barn sådär på konsum, kan jag, bör jag, nä nu måste jag ta en bild & lägga ut för nu var de minsann längesen snuttipluttarna var på instagram!" Jag känner ibland ett tvång (notera ibland) att rubrikisera (haha, är de ens ett ord?) & publicera barnen för allmänheten, det är inte för min skull, utan att jag känner pressen utifrån, på samma sätt som vi känner pressen att bli smal som alla andra jävlar vi läser om i tidningar & ser på instagram. Ja ni förstår. För min egen skull så har jag barnen både här & 100tals bilder i mobilen, jag vet att jag älskar dom & jag vet att jag gör de jag ska, kan & vill. Men ibland kommer ändå dedär att, tänker andra si & så för att ja nu it lägger ut bilder på barnen eller skriver om dom, va ska dom tänka, ja skriver ju bara en massa knäppa saker & lägger ut bilder på mig själv.. Herregud ! Mamma grejjen kan vara fett känslig för många tror ja, sen vad man väljer att skriva, prata eller dela med sig till folk är ju allas egna ensak & val.

Själv känner jag också lite att dehär underbara fantastiska sagolika rosafluffiga framställandet av föräldraskap & barn, kan ge en skev bild av hur de egentligen är! Missuppfatta mig inte, allt de jag skrev tidigare om rosafluff & underbarheten, den finns absolut & det är fantastiskt de är de. Men..

Som allt annat så finns de ju en "baksida" eller ska jag säga "dark-sida".. Vi har, sömnlösa nätter, kolik, stress, tidsbrist, vredesutbrott, trots, skrik, bråk, oro, rädsla, olyckor, knäck i lurarna, kan själv, fast de är så bråttom att kan själv inte hinns med, ect, ect. Men detta det pratar vi aldrig om, varför ? Är de i de rosafluffiga vi föräldrar behöver hjälp & ventilation ? Eller är de när ens barn omöjligen vill gå i sömn på kvällarna & ingenting fungerar ? Är de kanske de jag behöver råd/stöd & hjälp med ? JA, iaf jag ! De är dehär jag vill prata & bitcha om, med andra mammor, eller är jag ensam om detta.. Känna att jag kanske inte är ensam om att vara på bristningsgränsen ibland & känna att jag fan inte räcker till, kanske känner andra också det ? Men vad vet vi, det ska vi ju inte prata om. Alla föräldrar vet att det finns en grå vardag som man på bästa vis bara viöl ska gå ihop & ibland är de nästan omöjligt när barnen helt plötsligt vid 3års ålder får en egen vilja ! Ett friskhetstecken, javisst ! Men när man ska vara hos läkarn på 5 min, så känner jag att jag inte riktigt har tid med bevis på friskhetstecken just då.

Fifan, ibland har jag i utmattning & panik över att jag måste vara den sämsta mamman ever, bara suttit mig & grina för att ingenting funkar just den dagen & jag vill bara fan "dö". Men det går ju också över.

Men allt dehär är känslor, livsviktiga & nödvändiga, men efter att i samhället, uppväxt eller va den än må vara, är vi tränade att trycka bort känslor & man ska absolut inte visa dom eller prata om dom, om de inte nu är fantastiskt ! Skevt, kan jag tycka.

Idyllen som vi ska upprätthålla om de perfekta livet ? Ja, även finfloset har sina tunga stunder. Kanske vi ska våga prata med varandra, ta hjälp & råd & nu & då bitcha på om allt de som alla andra också har upplevt & kännt, kanske känns de bättre & lättar lite. Vem vet (: !

Direktlänk, 2 Kommentarer

Kommentarer

Sara

Nu har jag inga egna barn, men jag tror att det faktum att du vågar erkänna att ni inte har "det perfekta livet" hela tiden gör dig till en väldigt bra mamma. :) Att du fortsätter kämpa genom motgångar är väl himla fantastiskt :)

2013-10-18 @ 12:31:21
URL: http://happyaccidents.blogg.se

Amanda Jona [SPONTAN]

Heja dig!

2014-10-06 @ 09:09:12
URL: http://spontan.blogg.se

Trackback

"Är de våra barn eller är de våra showoffs?!"

Kommentera inlägget här:

Ellen - Mamma & Människa ♥

Då man stannar upp och tittar tillbaka, de är då man ser hur långt man kommit, och att tiden den väntar inte på någon.