Tänk om man kunde lyssna på sig själv ibland, fast om man inte vet, har magkänslan rätt eller fel ? Vad är de som stämmer och vad stämmer inte, allt är som i en enda röra och man förstår allt eller inget. Att man ska gå runt och tänka så mycket och hålla på att skapa konstiga egna tankar, som formas kanske helt fel. De är ju inge bättre, eller ? Om de blir jobbigt ställer man sig då på de planet att man förlitar man sig andra, vad dom säger, tycker och tänker för att de blir för jobbigt ? För att de blir lättare för en själv att då inte dömma fel, eller skapa sig en egen sanning som kanske sen förr eller senare visar sig vara osant ? Även om man då fösöker så gott de går, att inte förstöra för sig själv, så kan då andra göra de, varese man vet om de eller inte, varför eller hur. Detta osynliga krig som försegår bland ens egen tankar, vänner och fiender, tar så otroligt på krafterna att tills slut bli man kanske helt tom .? Jag lägger hellre ner min kraft och energi på folk som jag, gillar, och känner betyder mycket för mig, än de människor som jag inte har något att göra med.

Sen om, dom, ni, vill, har, försöker, provocera mig, hata mig, förstöra för mig, göra mig olycklig, så kan jag medela.

Att ja, ni har gjort mig, arg, ledsen, trött, förbannad, less, och bara helt tom vissa gånger.  Kanska är de detta ni har väntat på vad vet jag.

Men nu känner jag att jag orkar inte hålla på nå mer. Ingen behöver gilla varandra, ingen behöver umgås, man bara låter varandra och vederbörande vara. För jag vill inte umgås, jag vill inte gilla, jag vill helt enkelt ingenting alls. Jag tänker bara leva mitt liv och överlåta alla andras liv till dom, precis som de ska vara. Nu är de så att alla är vi vuxna och jag känner att jag har bättre för mig än att gå och hata en massa människor, de tar liksom upp all enegri. Jag tänker härmed lämna er helt i fred, som jag egentligen har gjort, men inte fått riktigt samma sak tillbaka kan jag tycka. Man kanske borde ransaka sig själv om varför och, vad man egentligen får ut av att, kanske, vilja försöra för sina med människor. Vad för posetivt de kommer av de..

Sen kan jag meddela till Emelie att de som var i helgen, hade jag faktiskt inte de minsta med att göra, och ingenaning om, med handen på mitt hjärta.

Vad mer kan jag säga, än att jag bara vill vara jag, och jag vill leva mitt liv, ha mitt förhållande, umgås med mina vänner, utan att de ska vara ett sånt jäkla rabbalder uti allt och inget. Vare sig folk anser att mitt liv, mina val, mina vänner, förhållande, misstag, är fel - så är de min ensak. Lika mycket som andras liv, val, vänner, förhållanden, misstag är deras ! Att slösa sin energi på folk man inte ens gillar, är för mig helt ologiskt och bara slöseri.

Har sovit som en jävla ja jag vet it vad, inte nå bra iaf, har vakna och somna och ja så håller de på. Är helt död nu, och klockan är ju för tusan mycket. Solen skiner ju då, och de är ju skönt, om man nu orkar ut ens.. Är grymt sugen på kaffe, om de skulle kunna pigga upp, men jag har inge maito, typiskt ! Får se om jag kanske går över och dricker en kopp med Anna (: Annars så saknar jag min kärlek som tusan, borta två veckor i sträck, de är skit jobbigt, men de måste ju gå så, man får tänka posetivt så mycket som de nu går. Idag blir de troligtvis middag med Anna och Pojk, korvstroganoff och ris, mumma ! Nykter i lördag, skönt som fan, ska fan vara nykter jämt hela tiden, man missar ju ändå it nå som ändå händer varje helg eller kommer hända, oftast är de ju samma sak. Men då är de ju om man står emot grupptrycket, haha.

Ska någonsin karusellen ta slut ? Vad är de som är så himla svårt att förstå, ja man blir så less..

Jaa, man vet som inte riktigt vad man ska säga så, jaa.. Idag har jag alltså varit på skolan, de hände väl inte så himla mer än vanligt. Vi slutade då tillslut iaf, och jag och Lovisa drog på byn, jag skulle handla en hudkräm, väldigt efterlängtat faktiskt ! Sen gick vi då alltså hemmåt, (till oskar). Drack lite kaffe och surrade lagomt mkt, och nja, jag drack kaffe. Sen drog Lovisa och käka, medans så åt också och surrade med älsklingen i luren ett tag. Hojna kom då alltså sen tillbaka och jag hon och maami surra ett tag, sen drog vi och målade världens vackraste bidler till våra karlar ! Haha ! For till Lovisa sen och stal nå låtar av henne och nu sitter jag då alltså här. De var ju inte så värst jävla intressant kanske, men så äre. Sen, så vi borde jävla dra Lovisa, även om de inte blir i sommar så, skulle vara äckligt kul ;) Sovmorgon imorrn till 10.00 så nu funderar ja om jag skulle duscha ikväll eller om de får vänta tills morgonen gryr. Menmen, nu ska jag fortsätta lyssna på min Lovisa musik och filosofera och klura lite (:

Vad är de som gör att vissa människor går så fantastiskt bra ihop, vänner, pojk/flickvänner, allt de där. Vad är de som gör att de helt enkelt klickar mellanvissa människor ? I vissa fall märker man direkt att man klickar, man har hittar nya vänner och man går hur bra ihop som helst. Man har kul tilsammans och de känns som att men verkligen kommer vara vänner för evigt. Man behöver egentligen inte alls vara lika varandra, man kan vara som natt och dag och ändå funkar de liksom. Kanske är de så att man klickar bäst med människor som kompleterar en, och man kompliterar varandra. Att de hålls på en lagom nivå. Är då man kan bli osams med den man är närmast, kanske ett tag, men att man alltid löser de och pratar om de, är de då man känner sånna band till någon att, de inte spelar någon roll hur ofta man träffas eller hur mycket man pratar med varandra, så vet man att man alltid finns kvar för varandra. Även om man skulle bli osams, tar man de imellan varandra och inte blandar in andra, är de då äkta vänskap. Att man kan vara glad för en annan människa helt och full, att man känner att man vill göra allt för att hjäpa om de behövs, även om man inte hörts av på väldligt länge så vet man. De är nog äkta vänskap, jag har den, ibland mer eller mindre, men de spelar ingen roll för den finns där hela tiden. Det gör att man känner sig trygg. Äkta vänskap är faktiskt då personerna i fråga tycker om dig hur än du är, men även vågar konfrontera dig, och påpeka och hjälpa dig med dina brister. Det finns tusentals olika vänskaps relationer, ingen är den andra lik, är man samma människa med alla man umgås med, men tar kanske fram de olika beroende på i vilket sällskap man är i då ? De tror jag nog att man ganska ofta gör. Finner man vänskapen av en slump och sen funkar de bara ? Detta är en vänskap som består även om åren går, de spelar ingen roll hur många år, eller att man förändras så är den alltid kvar. Jag tror att de enda jag kan kalla de är - Vackert !

Sen finns de vänskaps relationer som inte längre är kvar, de kan istället övergått till - irritation, ingenting alls, eller till och med till hat.

Relationerna man haft med människor som sen övergått till igenting, varför blir de då så ? Man har gjort allt tillsammas, haft bra och dåliga stunder, man har inte bråkat, utan helt plötsligt hörs man inte av längre. Beror de på att man bara har lessnat, att man har sakta men säkert hamna i annat umgänge, bytt skola, flyttat ? Men om man ändå har varit så bra vänner sen måste väl något annat än en flytt kunna hålla vänskapen vid liv ? Detta blir till en föredetta relation som man tänker tillbaka på och minns, som man kan små le för sig själv och tänka tillbaka på den tiden. Något som har lämnat ett spår inom en och som man inte skulle byta bort mot något annat. Undrar vad dom gör och hur dom har de. Tänker att
de skulle vara kul om man kunde återuppta kontakten. Trots detta hör man inte av sig till varandra, utan man låter de bara vara, och man pratar inte heller om de. Utan nöjer man sig bara med att ha de i tanken istället för att försöka göra något åt de ? Det blir kanske helt enkelt för besvärligt, då måste man ju hitta varandra igen, och blir de inte exakt som de var förut så kommer man bli besviken. Människan är så jävla egoistiskt så man vill inte utsätta sig själv för de, utan då är de helt enkelt enklare att ha dessa minnen i tanken, och ta fram och le åt dom då och då.
Jag tror de enda jag kan kalla de är - Oförglömligt !

Relationerna som har varit intensiva, helt otroliga och kortvariga existerar även de. Man träffas man har den mest intensiva vänskapen som kan göra att man nästan försummar dom riktiga vännerna. Mycket i tron att nu har man träffat någon som kommer att kunna hamna i den kategorin. Man gör allt tillsammans, hur man någonsin kunde ha så här kul, visste man inte existerade. Är de så att de blir en kick, någonting nytt. Man är så otroligt lika och passar som handen i handsken - Man ska alltid vara vänner, inget ska någonsin skilja oss åt ! Detta rus, om man kan kalla de så, blir så stort att de nästan förblindar och gör att man kan såra andra utan att man ens ser de själv. Sen ser man att de börjar ta en ny vändning de blir mer och mer, sorgset. Det är mer dåliga saker man pratar om, någonting har tagit bort den dära riktiga gnistan som fanns från börjar. Man försöker, men vad man än gör blir de fel. Är detta ett tecken på att man var för lika, kanske inte så lika som man trodde, eller helt enkelt att man har fått ett nytt synsätt på relationen än man tidigare hade. Snart inser man att, de inte kommer bli den där djupa vänskapen, där man alltid finns, där man glädjs åt den andra. De blir istället den motsatta effekten. Egentligen kanske man inte förstår någonting, fast man ändå förstår allt. Blir allt bara mer och mer fel, att man sen bara inte orkar ? Kan man försändras så mycket som människa att man inte längre passar, eller är de relationen som förändras och man inte vill att den tar vändning, så att man då istället flyr från den ? Är de då vänskap blir till hat ? Blir då de man trodde var den bästa vänskapen blir sen den bittraste ?
Jag tror de enda jag kan kalla de är - ?

Kanske är de dags att tänka om och komma ihåg alla dom som finns, har funnit, och kommer alltid att finnas i era liv. I alla relationer man haft finns de alltid något bra att tänka tillbaka på, och även de saker som är mindre bra kan man inte annat än att lära sig av dessa.


För oavsett vilka relationer ni har eller har haft så är ni alla en liten del av alla ni mött !

Livet och människor är nog lite som en jätte stor tårta, med lager på lager. Kan man jämföra de så, med olika smaker, olika dofter, olika konsistens och dekoration. Man lägger på allt möjligt som kan tänkas passa. Med massor med olika smaker, dofter, konsistenser och sen täcker man de hela, täcker över, sen pyntar man på de med dekoration. Nu har man där framför sig något som ser ut som de bästa ögat skådat, och man vill helst bara kasta sig över den för att känna hur den smakar. Sen då man bjudit alla gäster och alla har en bit av allt de där goda framför sig, ser man hur alla tar en tugga och.... allas reaktioner är så olika, någon visar avsmak, flackande blickar, konstiga munrörelser, petande och letande för att bara äta just de lagret som dom tycker om. Man ser allt de där, men sen så säger ändå alla, hur god den är och att man gjort ett jätte bra jobb, sen tackar alla för sig med ett leende och lämnar tallriarna med någon form av rest. Då dörren stängts så pratar dom sen om alla dessa lager och att de inte alls var gott, bara vissa vissa lager. Men de är väl så de är, alla har olika tycken och gillar olika saker. Bara för att de ser ut som världens godaste och finaste tårta, så när man väl smakat vill man helst bara spotta ut och aldrig smaka igen. Man vill inte heller berätta att tårtan till viss del var dålig, till den som gjort den. Utan de sägs till någon annan, på samma sätt som människor pratar bakom ryggen på varandra. Människor påpekar väldigt sällan en persons brister till personen i fråga, utan påpekar de till en tredje part. På samma sätt som att bagaren då inte kan förbättra sin tårta, kan inte heller människan förbättra sina bra eller mindre bra lager. Tänk att få äta samma tårta varje gång den bakas och man gillar den inte, men man säger inget, på samma sätt som att gång på gång få uppleva något som man inte gillar från en annan person som kan ändras, men istället tiger man. De har gått till de skedet att man inte ens kan tala öppet om hur vida man gillar de man stoppar i munnen, eller andras val av kläder. Ärlighet på detta plan behöver inte vara elak eller dryg, man kan vara ärlig med något man inte gillar på ett trevligt sätt, som inte heller gör de inblandade sårade. Skulle man hellre inte uppskatta ärlighet på ett snyggt sätt, än prat bakom ryggen, då någon har en åsikt eller tycke som man inte framför.

Ord ord, vad är ord? Det kan göra så mycket. Fel ord och ens värld kan rasa, inte föralltid men för en stund. Kanske en dag, en vecka, en månad, eller år ! Samtidigt som ord kan förgylla ens dag, bara man får höra dom orden man vill. De rätta orden, bra ord. Ibland kan man helt enkelt bli helt överraskad, både på bra och dåliga sätt. Ord som gör att man flyger bland molnen och de kan kännas som att man aldrig kan komma ner. Prata kan väldigt många, men sen vad de blir av de, är en helt annan sak. Samtidigt som ett ord kan fylla en med värme, kan de lika snabbt tas tillbaka, av personen som sagt de. Men har man någonsin tänkt att man själv har skuld ? Att man gjort de till något som det inte alls är. Bara för att man så gärna vill. Man ger meningar och ord en egen betydelse utan att tänka på vad den andra personen egentligen menar.

Alla är vi olika, och uppfattar saker på olika sätt. Kan detta då vara den felande länken till mycket ilska och hjärtekrossande i denna värld!? Många vill så gärna, men vad man hör kanske inte alltid är vad man tror den egentliga meningen verkligen är. Även om man nu skulle tänka på detta så hur lätt är de egentligen att fråga, hur tänker du nu ? var de så du menade ? och blablabla. Tillfället kanske inte alltid är sådant. Pratar inte om en riktigt konversation utan bara ord som helt plötsligt kommer ur en annan människa, som är menade till dig. Tolknings fråga ? ja kanske, men hur fel kan man inte tolka saker. Sen gjorde dessa små små ord, så att allt blev fel. Eller så vart de helt enkelt rätt. Men om man inte får dom orden man vill, om orden som kommer från den andres mun är, otydliga och flyktiga. Orden liksom tar en omväg, fast ändå inte.Då blir man ännu mer förvirrad, hur ska man tolka något som man inte riktigt förstår sig på? Ännu svårare kan de då bli om den som sagt orden inte heller riktigt vet vad de egentligen betyder.Suddiga ord, och ändå står man där och inte vet, även nu fast man inte vet, så börjar man tolka på egenhand, och kan då komma fram till något som är helt fel. Glöm några fåniga ord, vad är väl de? Världen får se. Men är de ord man vill få en betydelse på, som kanske kommer från en person man tycker om, kan bara bara släppa de då? Kan inte alltid vara så lätt. Ju mer man tänker på de, och de blir bara otydligare, men man vill verkligen veta. Man tolkar dom då tillslut själv utan en förståelse vad de egentligen var från början, om de ens var något. Lycklig tolkning och allt känns bra, du satte finger på de och de känns bra, eller kanske du tolkade de så att det inte alls känns bra, och de bränner i dig vareviga dag. Men med allt så finns de en förklaring, men att hitta den kan vara det svåraste som finns. Så tillslut ger man upp, och förtränger de, medans de ligger och gnager inom dig.

De kanske får ett slut, lyckligt eller kanske inte. Eller så vart de ingenting och de följer med en tills den dagen man dör. Sen dessa ord som är exakt rakt på sak, dessa som inte kan misstolkas. De kan göra ont, men då vet man! Just denna vetskapen kan göra de så mycket lättare att bara gå vidare sen, du kan fundera över de och sen glömma de. Sen orden som gör en lycklig på just en gång, då vet då också, du kan släppa de, eftersom allt står klart de är så tydligt.  Man måste nog helt enkelt välja vilken väg man ska ta, bestämma sig och sen se vart de leder. Men av dessa fakta tänker jag att, vad är då ens egentligen ord utan handling? Där kommer ännu ett problem in i bilden, handligen kan vara en sak, medans sen orden är en annan. Jag blir förkrossad. Handlar mycket om att vara på samma nivå, då blir de inga komplikationer. Är man nu inte på samm nivå blir de åter jobbigt. Cirkeln går runt runt runt. På samma nivå och de blir bra, men om nivåerna eller känslorna inte är samma, kan de bli lika fel samtidigt som de kan bli hur rätt som helst. Som sagt i denna värld vi lever i är allt en tolkningfråga, eller inte. Tolka de som ni vill som sagt. Prata klarspråk och spara alla parter mycket funderade och missuppfattningar..  

Sen att man kan tro att folk kan läsa en tankar och bara förstå ! - det kan man ju faktiskt inte - tala ut !
Respektera och få respekt - Vinna eller Förlora !


♥ ♣

Dessa dagar är det så mycket negativt prat om att vara singel, hur man skulle vilja ha någon som tycker om en, och någon som gör allt för en. Men varför skulle det vara så negativit att vara singel, du kan göra vad du vill, utan att ha dåligt  samvete. Du kan umgås med precis vem du vill, du kan änga hur mycket tid du vill på dig själv och dina vänner. Istället för att leta och leta och hoppas att känslorna ska komma, så varför inte leva som lyckligt singel! Ta vara på den tiden och sen sluta leta för tusan! Är de menat senare så kommer känslorna bara sådär, utan att man själv kan styra de. Istället för att tycka synd om sig själv och tänka hur ensam man är, så lev livet för dig själv och dina vänner. Du är ju knappast den enda här i världen som är singel, så njut. Sen är ju de upp till en själv hur man gör tiden som singel, om man bara går och tycker att det suger, och försöker tvinga känslor som inte finns att komma, eller bara söker och söker. SJÄLVKLART kommer då singellivet att suga! Allt handlar helt enkelt om att ändra din inställning till att vara singel och det blir hur roligt som helst. Prova att tänka om och sen ska du se att livet leker även om man är singel, och som sagt du är inte ensam. Man har nog själv gjort sig en bild att det ska vara negativt att vara singel, men ack så fel.


Sen kommer de nog mycket negativitet ibland av dessa som har ett fast förhållande. Allt dessa negativt prat om att folk är singel och hur han eller hon beter sig. Helst då de handlar om sex, fördommar som folk har mot singlar handlar nästan ständigt om sex. Saker som, "hörde du vem som låg med vem i helgen. Nu låg hon/han med ännu en ny. Vilken jävla hora hon är, vilket jävla as han är!" Sex i ett förhållande är ju så självklart att ingen någonsin pratar om de, att två personer som är tillsammas har sex är ju helt normalt att ingen ger de en tanke. Men är man singel och har sex med någon ses detta direkt som ett "brott". Att det är så fel, eftersom att man inte är tillsammans, eller kära i varandra. Även om man är singel har vissa helt enkelt behov av att ha sex. Behöver de verkligen ha något med känslor att göra ständigt och jämt. Är de på lika vilkor och för lustarna skulle, så är de väl ingen big deal. Även fast man inte är kär eller förälskad så betyder inte det att behoven av att ha sex försvinner. Sex är får många en lika stor självklarhet som att äta, vissa gör de bara  mer eller mindre. Vilket är upp till var och en att bestämma. Är det inte bättre att man kan ha sex utan att man är tillsammans med någon, än att man är i ett förhållande bara för att slippa folks fördommar om att man ligger med folk, om man är singel? Gör de folk glada och de känns bra, utan att man ska ha krav på sig sen, så är de helt okey tycker jag. Sen ni som är i ett förhållande, om ni nu skulle dömma dom som är singel just på denna punkten. Kom då ihåg att ni kanske inte alltid kommer att ha en partner, ni kan antingen se bakåt eller frammåt. Hur ni var då ni var singel, eller tänken på att ni kanske blir de i framtiden.

Som sagt - har man lärt sig att cykla så kan man ju inte bara lägga av.

Sen att folk är en hora hit och dit, men snälla, lägg ut av! Låt bara alla leva sina egna liv. Ni behöver ju inte vara delaktig. Så varför dra alla över en kant. De är skillnad på att vara en hora eller sexuellt aktiv, en hora tar betalt - glöm inte de.

Självklart handlar inte singel livet eller ett förhållande bara om sex. Detta var bara en punkt som jag tyckte att jag ville ta upp.Sen är de ju upp till var och en hur man kan relatera eller hur man tänker om detta. Vi lever alla i ett fritt land - så dela gärna med er av era åsikter (: