"- Du är så stark !"
Jag alltid sett, tänk & deninerat mig själv som "stark" & då menar jag inte fysiskt. Men jag tror inte att jag valt de själv, jag har alltid fått höra de, "du är stark, du klarar de, stå ut, de blir bättre, de är du tur är så stark". Så de har blivit nått som jag har vuxit in i & visst tur är väl de på nå vis.
Min definition av mig själv, då jag kallats strark & vad jag ansett är att vara stark, för min egen del.
- Avstäng / Likgiltig
- Inte tagit tag i situationer / Känslor som uppstått i & med de, utan tryckt undan de.
Gått emot saker jag vill, bara för att andra ska vara nöjd.
Inte vara sårad, gråta & vara ledsen - ABSOLUT INTE.
Skrattat bort saker, haft komiken i massa tragiska händelser.
Inte pratat speciellt mycket.
Inte lyssnat på sånt som jag anser att jag inte behöver höra.
Ansett mig bättre än människor.
Inte kunnat bli berörd, varken av tv, film, eller händelser i mitt liv
som ska vara jävligt jobbiga, där jag har ryckt på axlarna.
-Ja, ni förstår, listan kan göras lång.
Men nu förstår jag. Först nu förstår jag hur otrolig fel jag har haft ! De enda som jag varit i dedär, är ju livrädd. Livrädd att möta, jobbiga känslor, situationer, och att möta mig själv. Känslor har & skrämmer mig så mycket att, systemet helt enkelt stängdes av, jag hade inte förmåga att göra på annat sätt, och jag tror absolut att de har varit nödvändigt för att jag ska ha tagit mig hit där jag sitter idag. Jag kan nu se, tydligare, vars & när min on/off knapp i mig stängde ner, och jag har inte riktigt hittat on ännu. Jag var väldigt liten när de hände. Sen när on-knappen försvann så var jag kring 7år kanske. De var i samband med att Pappas & min relation, började stupa.
Jag kan se att de har handlat om rädsla och inte om stryrka, men de har blivit omvandlat till en styrka, ett försvar, och helt enkelt en överlevnadstaktik. Skulle säga att riktigt styrka är att, våga känna, ta tag, lösa, stå upp för sig själv, ta beslut, gråta, känna - för att kunna gå vidare. Hur ska man kunna lära känna sig själv utan att veta vad man har för känslor, utan att man vet hur man ska reagera på olika saker som händer, om man bara går runt som ett ufo ? Styrka är att våga möta sig själv, både i glädje, sorg, och ren förtvivlan. Styrkan kommer när man kan känna och gå igenom saker, med känslorna med, att kunna klara de, hur mycket de än har smärtat, men även komma ur de, med de följer äkta styrka, äkta glädje.
Vad som hänt mig med allt som jag lagt locket över är ju att de har kommit ut då jag varit full. Men att de då har utlöst av att, ex, att en brud grabbat tag i min karls röv, de kan ha slutat i raseriutbrott eller tårar som bara sprutat. De har egentligen aldrig handlat om de som skett just då vad de än må ha varit, de är allt de som jag bär inom mig som exploderar av nått helt annat än vad de egentligen är. Alltså så även om de kommit ut i form av raseri eller tårar då, så har ju inte de hjälpt såklart, alla känslor i de som de egentligen bottnar i finns kvar, och de känns betydligt sämre dagen efter, då man måste trycka undan känslorna av de kaoset man skapade kvällen innan. Karusellen fortsätter, sådär har de blivit om & om igen.. När jag vart singel, avtog "snefyllorna", då hade jag helt enkelt ingen att ta ut saker på. Men tro mig de skulle tillslut börja drabba mina kompisar, de vart dom som fick ta smällen av känslor som jag inte vågade möta eller ta tag i. De om nått, kändes dagen efter. Jag har förstående vänner, men de är absolut inte okej, att bete sig på de viset mot oskyldiga människor. Men de var väl bara tvungen komma ut, och kom inte ett tillfälle, så skapade jag ett.
- Ja de är mycket som jag kan se, och mycket som kommer till mig nu. Jag lär om mig själv, ser varför jag betett mig på vissa sätt, och kan förstå varför vissa gånger, jag hade inget val. Jag har även haft "rätt" till att reagera och agera på vissa saker, men jag har försökt ändra andra, istället för att ta tag i de och göra ett val själv, ett val att antingen, förlåta eller gå vidare. Men de har jag inte gjort. Har använt mig av, om du bara, om du inte, kan du bara göra som jag säger. ect.. För att jag trott att en annans människas beteende mot mig ska kunna styra hur jag mår.. Men fel igen, helt fel. De börjar med mig - allt !
Kommentarer
Blåndi
Varför skriver inte du en självbiografi??? Jag skulle lätt köpa den!! :D
Svar:
Cpsoet
Blåndi
Ja men absolut! Men om vi är många som säger samma sak kan vi ju inte ha fel, right? ;)
Svar:
Cpsoet
Trackback
