"-En hjälpande hand behöver alla !"

Jag smider medans järnet är varmt !


Jag kan i mitt liv inte förstå hur man som nära släkt inte kan ställa upp för dom som behöver ! De jag pratar om just nu är att hjälpa och stötta dom som fått barn. (Självklart ska släkt och vänner finnas för dom utan barn också, men de är inte de jag vill ta upp just nu) Även om de är första barnet, andra eller tredje barnet, om man är ungmamma, eller lite äldre, så behöver man hjälpt av personer i sin omgivning som stöttar, eller bara kommer och hälsar på ! Sen framför allt vilja finnas i barnets liv, om man är mor eller farföräldrar, moster/faster/farbror och allt vad man nu kan vara, så tycker jag att man kan visa lite intresse och försöka finnas till så gott man kan.


(Ska också tillägga att detta inte gäller oss eller våran familj för dom finns alltid där för oss och stöttar och hjälper om vi vill och behöver, kommer med råd, och besöker oss och barnen så ofta som möjligt, och de är guld värt att veta att dom finns där när och om man vill, de är jag så frukansvärt glad över ! )


De är nämligen så att jag råkar ha folk i min omgivning som inte får så mycket hjälp eller stöd som jag tycker att man egentligen behöver.




Att man som är närmast inte finns där, för föräldrarna och inte minst barnet/barnen tycker jag är skandal. De kan vara allt från att man vill få lite tid till att städa hemmet ordentligt, eller att man vill ta sig en liten sväng till stan och storhandla, ha en kväll då man vill ha tid för varandra, och inte minst bara ha dom att hälsa på och vara intressade hur de går, och alla andra saker som hör barnet och familjelivet till.


Sen så kan man ju faktiskt om anhörig erbjuda sig, bara för att man kanske tackat nej, en, två eller tre gånger, behöver inte de betyda att man alltid kommer göra de. För de kan faktiskt vara väldigt svårt att be om hjälp, och släppa kontrollen ! Nu kan jag bara prata för mig själv, men de förstå två månaderna, fick jag jätte mycket erbjudandet av släkten att dom kunde komma, om jag ville ta en liten paus, och mamma erbjöd sig flera gånger att komma och sova över, så att vi fick sova en hel natt. Och jag vet inte hur många gånger jag tackade nej till alla dessa fina erbjudanden. Tackade tillochmed nej på BB, då dom sa att dom så gärna matade barnen på natten.(dom fick ersättning, och vi var där en vecka, på intensivavdelningen) Jag ville inte känna mig som att jag inte klarade av mina barn, huset, tvätten, mig själv och allt annat, tillräckligt. Jag ville inte släppa kontrollen, och vara rädd att jag skulle vara otillräcklig eller sämre om jag tog denna hjälp som nu erbjöd sig ! De var och är ju ändå mina barn, och mitt beslut att dom skulle komma till världen, de måste jag klara själv. Men saknta så börjar man förstå att de handlar inte om att vara den "ultimata och perfekta super mamman"(de är ju "alla" mammor ändå), och att helt klara av allting själv jämt. I efterhand har jag nu insett att jag var och är fortfarande en bra mamma även om jag, tar viss hjälp som erbjuds mig ! Även om jag inte gjorde de i början så känndes de så fruktansvärt skönt att veta att de fanns folk runt om kring mig, om jag ville.



Jag kan bara känna mig ledsen att inte alla har de lika bra, att få umgås med sina, barnbarn, systerbarn, brorsbarn, eller vad de nu kan vara, måste ju vara den bästa känslan som finns, och att de inte är alla som tycker de är lika viktigt tycker jag är tråkigt. Men finns dom inte där för barnen eller föräldrarna då dom verkligen behövs, och barnen är små, så tycker inte jag att dom har någon rätt att bli intresserade sen, då barnen är större och "klarar sig själv".


De måste ju handla om att man är egoistiskt och så fruktansvärt insnöad i sig själv som gör att man inte finns där helt och fullt ! Nu menar jag inte att man ska säga upp sig från jobbet och flytta in hos en ! Men att ha dåliga bort förklaringar som att man ska "se något på tv, eller att man vill ju inte störa", är enbart dåliga bortförklaringar.
Sen kan jag inte förstå att viljan att finnas där,  inte finns ?!

Nu låter dehär lite grovt kanske, men all hjälp och att bara finnas där, och att man vet om de, är guld värt !
Även om man inte alltid tar hjälpen, betyder inte att den inte behövs !




Hjälp dom som har händerna, huvudet, och själen fulla !



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ellen - Mamma & Människa ♥

Då man stannar upp och tittar tillbaka, de är då man ser hur långt man kommit, och att tiden den väntar inte på någon.

RSS 2.0