Tanke - Känsla - Handling..

 

Jag skulle vilja ändra de, i vissa avseenden.

Till, Tanke - Handling - Känsla. För att de är oftast på känslan de faller, att ta sig till handling, efter som att i våran tanke vet vi ofta vad som är rätt att göra, vi kan få bekräftat av andra att de är rätt tänkt, men när våra känslor som är starkare än tanken inte stämmer överens, hur ska vi ta oss till handling då. (?)

 

När vi knappt vet vad våra känslor är, eller hur vi ska hantera eller agera på dom, hur ska de kunna leda oss till rätta beslut. Visst kanske vissa gånger, men jag tror att man lär sig den hårda vägen då,

om man överhuvudtaget lär sig nått alls.

 

Jag har fått uppleva nått, jag hade tankar, massor med tankar, jag visste att dom var de rätta, men jag kunde inte känna att jag ville att de skulle vara så som mina tankar sa åt mig. När jag sen beslutade mig att strunta i känslorna, alla vad dom nu än var, eller hur de kändes i mig, så agerade jag och tog beslut som jag i mitt förstånd trodde och hoppades skulle bli de bästa. Så jag agerade på tankarna jag visste var rätt.. Alltså agerade sen ut tankarna i handling ! Lyssnade inte på känslorna. Vilket gav mig känslosvall, humörsvängningar, ironi, förkrossad, obrydd, sårat, rätt, ja alla känslor man kan tänka sig, de kom efteråt, men jag lät de bara vara så.

 

Sen nu, ju mer tiden går, så kommer de till mig, jag kan se hur de hjälper mig att jag gjorde så, jag kan känna att de blir bättre & jag kan förstå att mina tankar var rätt, hade jag gått på känsla hade jag snurrat runt i nått som fortfarande skulle ha varit kaos, hit och dit, upp och ner. Jag kan känna att tankarna, som jag sen agerade på, alltså handling, har gett mig känslan, en bra känsla, att nu kan jag se reultatet och känna i känslan, mer och mer, hur varför, och känna att de är så jag måste tänka, för att göra de så lätt för mig som möjligt. Visst har jag fått vänta på känslan & haft de kaosartat & jätte jobbigt ett tag, eftersom jag hoppade över den.. Men de jag känner & ser nu, resultatet.. Det har helt klart varit värt de. Då fick jag chansen att känna alla känslor, efteråt, då jag redan agerat på tanken som ja visste  var den rätta. Men då var de redan gjort, så känslorna skapade inte några "käppar i hjulet", mer än att jag fick gå igenom dom, och se att jag klarar av de. För att förstå att de funkar, så tror jag att man måste se resultatet, sen, sen kommer den rätta känslan..

 

Eller ?