Folk kan få dömma de val dom tror jag gjort. Jag behöver egentligen inte förklara, jag vet vem jag vill vara. Men när allt blir upp & ner, de finns ingen som egentligen ser, att du har för längesen gått ner, du orkar inte mer. Du håller huvudet högt mec handen på ditt bröst, jag önskar jag kunnat finna tröst. Jag gör allt jag kan med liven jag fått, men jag känner hur ja sakta tynar bort. Har alltid varit stark har jag fått höra, men vad gör man när man inte längre vet vad man ska göra ? Jag försökte ibland förklara I ord, som ni sa att ni förstod. Men dom enda som förstod var dom som på samma ställe stod. Dom förstod de jag ville, de rättfärdigade jag så att jag kunde förtsätta att göra som jag ville.. Den andre I mig tog helt över, precis som jag trodde att de var vad jag behövde. När glädjen sen försvinnen, du slockar som en dimmer, du ser hur dina barn försvinner. Tror ni jag försvinnit, ni misstar er stort. Jag tappade bara stegen till min egen dans, sakta tappade jag balans, saknade steget I mitt liv, men nu kommer jag snart men nya kliv. Mer vart för mycket, de som först skulle vara kul, vart alltmer ett måste, de vet jag nu. Men du försöker hålla huvudet högt med handen på ditt bröst. Ångesten över att inte räcka till & skammen som kom över mig, för att inte finnas föf dom som mest behöver mig. Kan ingen förstå, att jag ville aldrig att de skulle bli så ! Samvetet tär, hur fan kunde de bli såhär !!